Nu har det gått en dryg vecka sedan vi sprang, och helt plötsligt minns jag inte uppförsbackarna utan bara vyerna, brorsans skratt och alla härliga utförslöpor med plan mark (kanske 2km).. haha.. nytt försök nästa år? Vem ska med?
I filmen säger jag "det är därför vi är här" - syftar självklart på att få uppleva känslan av fjällen på det här sättet. Vädret var både en bonus och ett straff i år. Straff eftersom det gick åt kopiösa mängde vätska, bonus eftersom man såg ända bort till Norge.
/ K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar