Efter att ha tillbringat 4 veckor med L vid min sida från morgon till kväll, kan jag lugnt konstatera att hon låter precis som min lillasyster gjorde för x antal år sedan. Detta bekräftades också av Farfar och Rita.
Det är ett evigt sjungande, gnolande, nynnande- ibland kända låtar, ibland (ofta) bara olika ljud och slingor som gnolas med glad min, liksom bakgrundsmusik till vardagen. Jag hör inte längre (o)ljudet, men jag lovar att storasyster inte riktigt tycker det är lika mysigt med en gnolande, kluckande, kvittrande lillasyster.
"Hååååååll tysst" rungar det då och då..och faktiskt, (o)ljudet brukar avta på kommando- i ungefär 1 minut. Sedan börjar det om. hahaha, nu skrattar jag medan jag skriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar