Det finns inga träningspass, eller tävlingar för den delen, som jag minns bättre eller som jag haft roligare på än de som skett i skogen, på fjället. Terränglöpning slår all annan form av träning. Framför allt när man sprungit ett tag och börjar få upp farten på träningspassen. Jag blir hög av känslan när jag bara rinner fram i terrängen, brakar fram, frustar fram- forcerar fram på skogsstigar, över mosskullar och stenrösen.
Igår 10k idag 17k i Lunsenskogen. Så olika pass, men så lika sköna. Igår lugnt och soligt, njutbart hela tiden. Idag regnrusk men högre tempo, längre distans och halkigare stig. Hade fel skor och fotsulorna fick sig en omgång. Ändå- fantastiskt!
Om det är något jag vill tipsa alla om under sommarsemestern så är det att kliva av cykelstigen, leta upp en skogsstig och bara vräka på ut i terrängen. Man blir trött på ett skönt sätt och faktiskt riktigt mjuk i kroppen efter några pass, liksom smidigare. Stelheten tvingas bort av att parera varje steg, tror jag. Ett bra tips i anslutning till det föregående är att ta det lugnt, riktigt lugnt de första två passen så fötter och knän, benhinnor och ryggkotor hinner förstå vad som är på G.
