
Jag minns när min Mormor passade mig när jag hade någon slags 80-talssjuka; påssjuka, rödahund eller vad det nu var.
Jag minns vårt stenkule-vegas i hallen, med små pyramider framför sig tjoade hon när jag prickade rätt.
Jag tror hon lät mig vinna, hon har nämligen grymt bollsinne och vinnarskalle min Mormor. Igår var hon här, det blev en härlig eftermiddag med prat, skratt sång och även lite vila för henne. Hon har levt i 89 år, men är egentligen strax över 70.
I fjol förlorade hon 13 vänninor på 6 månader.
Ibland behöver jag lyssna på henne och de andra gamlingarna i släkten för att uppskatta livet här och nu, låta bli att smida alltför mycket framtidsplaner och istället bara ta med mig Ella o Lill och gå ut och måla med asfaltskritor på uppfarten. Leva nu. Känna nu. Uppskatta nu!
/ Kalle, dotterson.