
Vareviga gång vi ska ut och leka prövas simultankapaciteten till max.
Overaller, vantar, fleeceställ, turtlenecks, vagnar, nalle puh, dockor och ett aldrig sinande snattrande, bökande, slingrande och tjoande- jag är helt slut innan ytterdörren är öppnad. Det funkar bra att liksom slussa ut tjejerna i takt med att de blir klara. Lill tycker just nu att det smakar utsökt med frostiga stenar... så det gäller att ha ögon i nacken så fort man slussat ut henne. Väl ute måste känslan vara jämförbar med den känsla som Fugelsang hade när han klev ut ur ISS..(Hallen hemma blir liksom som den där slussen han måste sitta i några timmar innan han kan kliva ut).. (för att tryckutjämna)... hahaha..
Nåväl, den här gången knep jag en ögonblicksbild av Lills stenslickande (notera att Puh har mössa på sig (vagnen framför Lill).